Packa och packa om…

När man ska iväg på semester med små barn går det åt en hel del tid till förberedelser och packning. Hemma hos oss skrivs det listor på vad som ska med och sak efter sak bockas av när det har packats ner… Den här sommaren har  försvårat packningen en aningen, då vädret är en aning opålitligt. Första resväskan vi packade bestod av sommar kläder och lite kläder för kallare väder. Några dagar senare packades väskorna om. Den större delen av kläderna byttes nu ut mot kläder för kallt väder och en liten del av sommar kläderna fick vara kvar, om det skulle bli lite varmt… =)

Man skulle kunna se livet som en resa, vi är alltid på väg. Det blir inte jämt som man har tänkt och planerat, men livet går hela tiden framåt, dagarna går och vi åldras med dem. I livets resväska packas både de positiva och negativa erfarenheterna ned, som vi får erfara under resans gång.

Vi bär med oss minnen som efterlämnar glädje, men även minnen som gör oss besvikna och ledsna. Ibland tror jag att vi behöver ta oss tiden att packa om livets resväska. Packa upp och kanske göra oss av med en och annan pryl så att packningen blir lite lättare att bära.

För mig har det många gånger varit så att packningen har gjort sig påmind, och konstigt nog är det just de negativa erfarenheterna som tenderar att skava mest och vara de tyngsta att bära. Genom livet tror jag inte någon av oss kan undgå att bli sårade och besvikna. Ibland sker det genom att någon avsiktligt gör oss illa, men oftast tror jag att det sker oavsiktligt och ibland till och med omedvetet.

För ganska så många år sedan var jag med om en händelse som gjorde mig oerhört ledsen och besviken. Det konstiga var att varenda gång som jag var själv var det de enda jag kunde tänka på. När jag skulle sova, när jag stod och lagade mat, vek tvätt eller var ute på en promenad så kretsade alla mina tankar kring denna händelse. För mig kändes det som att all min energi och tid gick åt till att tänka på något som hade hänt i det förgångna, vilket i slutändan ledde till att jag hade svårt att leva i nuet.

Tillslut blev jag så trött på att ständigt ”idissla” dessa tankar,  så jag bestämde mig för att på allvar försöka sluta tänka på det som hade hänt. Det gick ganska så bra till en början, men efter ett tag kom jag på mig själv med att allt oftare tänka på detta igen.

I denna veva läste jag en bok som handlade om förlåtelse. Tidigare hade jag tänkt att om någon ber mig om förlåtelse så har jag ett val att förlåta eller inte. Men i denna boken stod det om att man kunde förlåta någon utan att någon hade bett om ursäkt. I mitt fall hade jag inte tänkt på det alternativet. Men den kvällen så bad jag till Gud att hjälpa mig att förlåta, jag sa ungefär så här… jag vill förlåta … trots att de aldrig kommer att be mig om förlåtelse och jag vill be dig om hjälp att göra det.

Och det märkliga är att sen den kvällen har jag inte behövt spendera en massa tid att tänka på det som tidigare hade hänt. Resväskan hade packats om, och livet blev lättare att leva =).

Kanske har du också något du skulle behöva packa ur, så att du kan få rum för något roligare i din väska! Om du behöver hjälp, precis som jag behövde… finns den en bön bort ♥