Livet är ombytligt… men du är inte ensam…

De senaste dagarna har jag ännu en gång blivit påmind om att livet är fantastikt och samtidigt oerhört svårt…

Några utav mina närmaste vänner blev föräldrar för första gången igår kväll. Jag är så glad för att det äntligen blev som de har önskat så länge. Stort grattis till er Emma och Andreas!!! Det finns få saker som kan mäta sig med att bli förälder, och jag vet att ni kommer att bli de bästa! Ska bli så spännande att få lära känna er lille prins  ♥

Jag tror aldrig jag kommer glömma när Noa och Molly kom till oss. Det är verkligen ett mirakel att få ett barn och jag minns att jag kände mig så oerhört  tacksam och samtidigt helt livrädd för att den där lilla personen skulle följa med oss hem och bo hos oss. =) Jag kommer ihåg att jag tänkte att det kändes som att vi hade stulit Noa när vi tog med oss honom hem ifrån BB. Men det hade vi inte, han var vår. =)

I början när Noa var liten tänkte jag ganska ofta på vilket ansvar det var att få ett barn. Kan tänka mig att de flesta föräldrar tänker så. Jag kände mig ganska så liten i sammanhanget och jag kan fortfarande känna mig otillräcklig.  Man önskar att man ska kunna skydda dom ifrån allt ont, men det kan man inte hur mycket man än vill. Något som har hjälpt mig mycket i alla mina tankar och funderingar är att påminna mig om att jag inte är ensam. Min erfarenhet och upplevelse under livets gång är att det verkligen är så. Det finns en välkänd dikt som jag tycker beskriver det så bra.

När jag ser tillbaka på de svåraste stunderna i mitt liv är min upplevelse att det var just så.  Ikväll går mina tankar och böner speciellt till mina barndomsvänner som precis har fått reda på att deras lille son har fått leukumi. All kärlek och tröst till er! Det är svårt att förstå varför man ska behöva gå igenom vissa saker i livet… men kom ihåg att ni aldrig är ensamma.

Guds änglar vakar över er och breder ut sina vingar som ett skydd även i den mörkaste natten!